Utdrag ur

Symbolspråk i sägner om naturväsen

Ur kapitel 1

NÅGRA SKILLNADER MELLAN FOLKSAGOR OCH SÄGNER

Sägner finns av många slag, om övernaturliga varelser och händelser, om personer med trollkraft och siarförmåga, om nedgrävda skatter och fredlösa rövare mm. De utgör en kategori av den folkliga berättartraditionen.

Det jag har tittat närmare på, är sägner om naturväsen. Det följande är en presentation av dessa föreställningar, där utgångspunkten är ett försök att formulera en nyckel till den symboliska tolkningen av denna typ av sägner.

En skillnad mellan folksagor och sägner är, att folksagan oftast beskriver ett mer omfattande händelseförlopp, uppdelat i ett flertal episoder, medan sägnen för det mesta beskriver en koncentrerad händelse och dess konsekvenser.

Som symbol beskriver sagan ofta en individs utveckling från barndom till mognad. Symbolspråket i sägner tycks beskriva människors möte med livskrafter eller naturkrafter, som då och då uppträder i ens medvetande, samt konsekvenserna av olika sätt att förhålla sig till dessa krafter.

Sagan utspelas ofta i ett främmande sagoland. Det typiska för sägnen är att den utspelas i en vardagsverklighet. I denna vardagsverklighet inträder plötsligt en icke vardaglig företeelse. En människa ställs inför en okänd verklighet, och ställs ofta inför ett val om hur han skall förhålla sig till det inträffade, ett val som får dramatiska konsekvenser.

Vi kan låta sägnens vardagsverklighet få symbolisera vårt medvetandes vanliga innehåll, det innehåll vi är vana vid. Plötsligt inträder en kraft i vårt medvetande. Vi kan kalla det för en naturkraft eller en livskraft. Det är en kraft inom oss, som vi i vanliga fall inte är i kontakt med, och som vi inte alltid vet hur vi skall hantera och förhålla oss till. De typiska sägnerna om människors möte med naturväsen ger vägledning om konstruktiva förhållningssätt till dessa krafter i vårt inre. De varnar också för konsekvenserna av ett misslyckat förhållningssätt.

En annan skillnad mellan folksagor och sägner är att folksagan berättas som ”underhållning” utan anspråk på att bli trodd. Sägnerna har dock berättats med anspråk på att bli trodda, och de ingår alltid i ett större folktrosammanhang. Kanske kan denna skillnad tyda på att de två slagen av folkligt berättande delvis tillkommit på olika sätt. Folksagor kan man utan vidare betrakta som ren folkdiktning. Även sägnerna brukar betraktas så, även om vissa av dem är uppbyggda kring historiska händelser eller personer. När det gäller sägner om naturväsen, så kan man mycket väl tänka sig, att de åtminstone till en del bottnar i inre upplevelser, präglade av den redan existerande lokala folktrouppfattningen. Såväl de inre upplevelserna som den rena diktningen är i sin tur baserat på ett gemensamt mänskligt symbolspråk.

Bokfakta

Författare: Janne Hallqvist

Titel: Symbolspråk i sägner om naturväsen

Utgiven: 1992

Bindning: Häfte

Format: 14,3x21,0 cm

Sidor: 23 s

Vikt: 38 g

ISBN: 978-91-88422-00-2