Utdrag ur

Pan & Naturandarna

av R Ogilvie Crombie

Ur kapitlet: Inledning

De erfarenheter jag skall skriva om här är personliga upplevelser som övertygat mig om förekomsten av vsarelser eller väsenden, vilka kallas naturandar. Jag kan inte komma med bevis som skulle tillfredsställa vetenskapsmannen, vilken bara vill acceptera det som fritt framvisas och naturligtvis kan en persons erfarenheter inte verka övertygande på någon, som inte själv har haft liknande upplevelser. Medan det är viktigt att acceptera bara det som man själv känner vara sant, är det oförnuftigt att tillbakavisa något som kanske är nytt och ovanligt utan att först noggrant undersöka det. Ett öppet sinne är under alla förhållanden ett tecken på visdom.

Först några ord om min tidigare utbildning. Kan jag ge en uppfattning om att teoretiskt tänkande hör till mitt arbete, så blir det kanske lättare att bedöma värdet av denna berättelse. Redan i de tidigare barnaåren var det uppenbart att min håg stod till vetenskapen, och i skolan var fysik och matematik mina bästa ämnen. Jag inrättade en verkstad och ett laboratorium i ett av vindsrummen i vårt hus - till bestörtning för några grannar som var övertygade om att jag skulle åstadkomma en explosion, ödesdiger för hela grannskapet! Under de sista arton månaderna av första världskriget tjänstgjorde jag som radiotelegrafist vid transporter i Kanalen, och när jag återvände hem efter fredsslutet blev jag en entusiastisk radioamatör.

Jag studerade fysik, kemi och matematik vid universitetet i Edinburgh i tre år. Olyckligtvis blev jag allvarligt sjuk tre veckor före slutexamen, vilket hindrade mig från att fullborda mina studier och ägna mig helt åt vetenskap. Men studierna var inte bortkastade. De var i verkligheten ovärderliga eftersom de utvecklade den analytiska sidan av min tankeförmåga liksom även förmågan att göra objektiva observationer och resonera logiskt, vilket kommer mig att reflektera över allt som händer och söka en förklaring: varför och hur?

Bara några och tjugo år gammal började jag intressera mig för parapsykologi. På den tiden var jag inte vad som nu kunde kallas ett medium. Jag hade ingen erfarenhet av klärvoajans eller kläraudiens, men hade upplevt exempel på telepatisk förbindelse som kom mig att acceptera den som ett faktum, fastän jag då var materialistiskt inriktad och endast sökte fysiska förklaringar på allt som hände. Jag fann detta alltmer omöjligt och tvingades vidga mitt blickfält. Jag var tvungen medge faktum att det fanns saker som inte kunde demonstreras i laboratoriet eller upprepas efter behag och som ändå var reella fenomen.

Kanske jag borde nämna, att fastän jag har en viss fantasi, så är den inte särskilt livlig. Jag har svårt att skriva om något jag inte själv upplevt. Jag är viss om att jag inte kunnat hitta på de fantastiska saker som hänt mig.

Ett betydande faktum är att jag bodde på landet i tio år. Jag är född och uppvuxen i Edinburgh och trodde alltid att jag var en veritabel stadsbo ända tills min läkare insisterade att jag skulle lämna staden och bo på landet en tid. Jag hyrde en skogvaktarstuga i Strathord i Perthshire. Den var ensligt belägen, byggd på en liten kulle och nästan helt och hållet omgiven av en skog med vackra gamla träd (huvudsakligen almar) på ett stycke land mellan tre bondgårdar. Jag förde ett enkelt liv i kontakt med naturen i skarp kontrast till mitt tidigare liv i staden.

På den tiden hade jag vissa paranormala upplevelser men hade inte sett eller kommit i kontakt med naturandar. Under de tio år jag bodde på landet var jag heller inte medveten om någon sådan kontakt, men är övertygad om att det var då den nära gemenskapen uppstod, som jag nu har med naturen.