Utdrag KG

SPEKTRA-ART Bokförlag

Böcker mellan himmel och jord

Utdrag ur

 

Kort & Gott om Knytt

av Mikael Kvist

Ur kapitlen: Knyttliv samt Knyttankar

 

Knyttsorter

 

Alla knytt är mycket olika varandra. De är inte bara stora personligheter utan varierar i uttryck mellan olika sorter. Den sorts knytt jag har mest haft kontakt med kallades bl.a för rumpnissar förr för sin karakteristiska pruttputande rumps skull. Knytt är ett bra ord – man ser ofta knytt med ett litet knyte på pinne eller på rygg. Dessa knyttar är som levande små knyten som alltid är redo för något litet gott. Förutom deras karakteristiska rumpa har de ofta en ganska rund mage. Till storleken är de vanligtvis mellan 30 – 35 cm höga, med ett stort burrigt hår, en liten mun och ett par stora fantastiska ögon mellan sina utstående öron. Både armarna och benen är med vårt synsätt ganska spinkiga i förhållande till kroppen. De har en underbar förmåga att hantera ord. Deras prat låter som kvitter eller porlande vatten och de kvittrar nästan jämt.

 

En annan sort som jag har kallat för småknytt är mycket enklare till sin natur. Deras sagoberättelser är ofta bara något tiotal meningar långa. Rumpnissarna däremot kan fortsätta sina sagor långt in på natten vid berättarstunder. Småknytten studsar, skuttar och far fram som små glatta blixtar. Till storleken är de inte högre än 10 – 12 cm.

 

Tättingar är små, till och med för en knytt. De är så små att finns de inte tätt tillsammans finns de inte alls. Jag känner bara några få som har sett dem och då tillsammans i gräset.

 

Busk-knytt är en grupp knytt med en helt annan karaktär. De har aldrig slut på små pigga bus och överraskningar. Deras hår är en busigt spretande hårbuske och de varierar i storlek mellan 15 och 25 cm. De har svans och har stått modell för vissa små leksakstroll. Deras ögon har en betydligt skarpare blick än vad rumpnissarnas stora oskyldiga ögon har. Man skall däremot aldrig tro att de skulle kunna göra någon annan varelse det minsta ont. Man kan säga att den till utseende och karaktär är ett mellanting mellan knytt och troll.

 

De har själva berättat och gett mig namn på långt fler varelser och knyttsorter än vad jag har mött. Av det kan jag bara förstå att det återstår långt fler för mig att upptäcka. Oknytt, är ett gammalt folkbegrepp. Om det sade en knytt en gång: ”Det vill ingen vara. Det är en sån som inte får vara, för människor”.

 

--------------------

Knyttkläder

 

Så som jag har förstått hur knyttar tycker och tänker om kläder, är bra kläder sådana som är lätta att hoppa i. Jag skulle just skriva att de inte har ordet passform, då en liten knytt dök upp och tittade oförstående på mig.

 

– Passform!? Så klart vi har det, svarade knytten.

– Men jag menar sådana som sitter åt mer.

– Passar du i sådana, frågade en annan.

 

En knytt kommer aldrig ensam, utan skrivbordet var plötsligt fullt av dem. De hade hört att det var sagoskrivarstund. Naturligtvis hade de redan hunnit packa upp sina mack-säckar. Deras ordtankar for som snabba pingpongbollar som jag försökte svara mot efter bästa förmåga:

 

– Nja, ibland.

– Det är trångt i sådana va?

Knytten tog en munsbit, hann både tugga, svälja och vänta på att få smaka på mitt svar.

– Ja, det är det.

– Hur känns det då?

– Man blir inte så sprallig då men det kan vara stiligt.

– Det är trångt att vara stilig va?

– Ja.

– Uhum!...

 

Jag hörde på tonen att han drog sina slutsatser här. Jag förstod att det var min tur att förstå något av vår ordväxling.

 

– Ja, jag tror jag förstår vad ni menar. Passform är något som passar era väsens form. Så ni kan röra er fritt.

– Um, svarade han glatt.

– Kan jag fortsätta nu? Jag tror jag har förstått vad ni menar.

– Um, vi lyssnar…

– Får se hur länge det varar. Var var jag nu… Jo, här fortsätter jag…

 

Längre hann jag inte förrän en annan liten knyttkommentator kvittrade sina ord:

 

– Kan man lätt hoppa i kläder är de roliga att bära. Det ska ju vara lika lätt som allt annat skoj. Benen ska ha mycket spring i dem och armarna mycket sväng. De ska hänga med på mycket skutt. Hängslena också.

 

Jag slog dövörat till ett tag för att inte innehållet i den här boken skulle bli för rörigt och förvirrat. De är lite för snabba för våra tankar. Särskilt när de kommer många.

 

Vanliga kläder som jag har sett dem bära är ett par hängselbyxor. De sitter uppe med två remmar för annars skulle de lätt trilla av en rund mage. Remmarna går i kors på ryggen och på så vis glider de inte av de små axlarna. Byxorna ser alldeles för stora ut men som jag vet att knyttar tänker: Alltid beredd på något gott. Knyttmagar blir alltid bollrunda när de ätit gott. Dessutom har de påsydda fickor med plats för många saker man behöver ha lätt till hands. Benen är som halvlånga shorts som går en bit ner men aldrig över knäna.

 

– Då skulle de vara i vägen när man skall pila iväg fort.

– Ja, just det. Nu fortsätter jag…

 

Man kan jämföra dem med snickarbyxor i vår värld. Ett klädesplagg utformat för en speciell funktion. Det är som en knytt sa en gång: ”Vi har bara byxor när vi behöver fickor”. De används vid byggen eller på långa resor…

 

– Det är äventyrsbyxor, avbröt en liten. Det är alltid skoj med såna på. Bygga är också äventyr. En resa på en plats. Som en saga fast i sak.

Jag fortsatte: Förutom handfickor på de vida byxorna (som är så stora att en knytt kan svänga med armarna, med händerna i fickorna) finns det även mag- eller bröstficka att bära de allra minsta i. Dessa byxor ser lite annorlunda ut...

– Gott och nära kan man de minsta bära. Hi, hi!

– Jag tror det är lika bra att ni fortsätter för jag ser att ni är proppfulla med ord ni vill ha ut. – Kläder är inte för sånt som syns utan för sånt som känns. Toffeltossar är fulla med vadd för tårna att knollra sig i. Topptossar är gott på små burrhuvuden. Man tänker så mjukt då. Värma ett bröst kan man med en väst.

 

En knytt med en riktig poetisk ådra trädde fram och kvittrade vidare:

 

– Allra bäst är inte en väst.

Det är att skutta naken

och vifta på baken.

Sitta och gumpa

och känna små stenar

under sin rumpa.

Springa och kittla grässtråna

mellan de bara tårna.

Allra bäst – sol och vind på magen.

Det är livet hela dagen.

Om natten – ligga och titta på stjärnor på rygg.

Då känner man sig trygg.

 

– Vet du varför vi har burrigt hår?

– Nej, det vet jag inte.

– Det är för att alla våra tankar ska ta skruv!!! Hi, hi!

 

När knytt hade sagt det förstod jag att det låg någonting i det. Naturligtvis måste små nya pigga tankar fara iväg som korkskruvar. De vet inte om omöjligheten när den tar skruv.

 

Kvittriga och lyckliga packade de ihop och försvann lika fort som de kom. Att få vara med i en saga så här hade de aldrig tidigare varit med om. Tänk att få bli en saga samtidigt som man kvittrar den. Det var sagolikt roligt! Japp!

--------------------

 

Om knyttspråket

 

Knyttspråket har inte ord som ”jag”, ”du”, ”ni”, ”vi”, eller ”man”. De har inte ens tankar som närmar sig våra begrepp. Men när deras tankar möter vår tankesfär blir dessa ord de närmaste översättningarna. Deras tankar blir påverkade av vår tankes indelning i fack när en överföring sker.

 

Deras verkliga ord beskriver alltid gemenskaper – vad de är tillsammans. Inte ”familjen Knyttson” utan begrepp som ”trädbyggarna” eller någonting liknande som ”äventyrstrion i Ungern”. Översättningar blir alltid torftiga men man kan säga att de talar som de tänker och de tänker som de lever och är – de lever sina sagor. De beskriver ofta sig själva som bäckar. Och hur skulle de beskriva ”äventyrstrion i Ungern”. Jo, som tre bäckar som rann ihop i Ungern. Och mycket kan hända innan de kom hem igen. De kan med andra tillsammans saga och dela smaker i en stor sjö. En i trion kan ha hittat sin egen fåra kvar i Ungern och en annan ny bäck som hette Iggi porlade ihop tillbaka till Sverige. Vad de är är de tillsammans och det kan bäst liknas vid kontinuiteten och sammanflytandet av vattendrag. Det är därför Gammelknytt brukade säga: ”Vad vi är, är vi tillsammans. Ensamma är vi ingenting”. Med denna beskrivning kan både ordlistan och alla texter av knyttarna förstås bättre.

 

Någon egentlig översättning är inte möjlig, ord för ord, på knyttspråk. Deras små ord kan betyda så mycket, för oss ter det sig som att ett ord har många betydelser. Egentligen har de olika betydelser i olika sammanhang, beroende på hur de uttalas, hur tonläget är, vilka gester som används och hur ögonen talar. Orden i sig bär mycket litet information. Orden är inte informationen i sig utan bärare åt kroppsspråket. Ska man se till knyttars ord så är det mer korrekt att små ord inte har många betydelser. Egentligen ska man säga att deras små ord är stora, för att deras betydelser har en stor omfattning. Kort sagt, ju mindre orden är desto större i omfattning och förståelse har de. En liten knytt som kanske inte äger mer än hundra ord i sitt ordförråd, kan säga så mycket mer än en människa kan. När den använder orden uttrycker den en sådan bred förståelse, en sådan bred omfattning, som vi med vår begreppsvärld inte kan förstå. Som små bär de helheter i sitt tänkesätt. Ordlistan här är alltså bara ett blekt försök att översätta ord som används vid olika situationer...

 

Köp boken i Spektra-Art Webshop

Bokfakta

 

Författare: Mikael Kvist

Titel: Kort & Gott om Knytt

- Smakfulla beskrivningar av småknyttens värld

Utgiven: 2000

Bindning: Häftad

Format: 14,3x21,0 cm

Sidor: 211 s

Vikt: 296 g

ISBN: 978-91-88422-13-2